Kohandel

I veckan hittade jag en keramiktavla på Ebbe & Haldis, som bara växte på mig så mycket att jag var tvungen att köpa den. Okej, steget var inte jättestort, den kostade 40 spänn. Men jag var ganska osäker på vad K skulle tycka...

Hans dom var lika glasklar som den var hänsynslös. Hiskelig. För tantig. Vaddå sa jag, tantig är väl en bra sak? 

Man kan väl säga att det ibland blir lite konfrontationer kring vad som skall finnas och inte finnas i vårt gemensamma hem. Då vi båda har en väldigt klar bild av vad som är snyggt och vad som inte är det. Och då vi inte alltid är helt överens om vad som är det ena och vad som är det andra. Vilket vi har kommit överens om att vi ska vara. Överens alltså. 

Så tavlan får bli en fin present till någon nångång. Och idag fick jag lite plåster på såren: fyra jättefina tallrikar från Rörstrand, i serien Suzanne, som K plockade med sig till mig från grovsopen trots att han tycker att det är fruktansvärt jobbigt att inte bara ha porslin som matchar i skåpen.

(Tavlan har jag placerat stående mot väggen i sovrummet, på hyllan mittemot hans sänghalva, "så länge bara". Imorse sa han att "tavlan ser bättre ut där den står nu, i det sammanhanget". Moahaha.)