klyschigt

 

Rosor är faktiskt fantastiska.

Lite uttjatade, men fantastiska.

Enkla, men samtidigt komplexa -jag tycker nästan att man kan förlora sig i mönstret som kronbladen skapar.

Den här buketten var nog den finaste jag sett. Alla i olika färger. De röda är ju tråkigast. 

Hade velat fota den när den var vissen också. Jag tycker de är minst lika vackra när de börjat gå över litegrann. Men idag låg buketten i soporna när jag kom hem från jobbet...

Nämän häj!

Nu bor jag också här. Och det är bl.a. på grund av mig som den här bloggen varit död i ett par månader nu...

Vi har fått två gamla drickabackar i trä av Ewa och Claes att ha LP-skivorna i. Som en skänk från ovan, att ha skivorna liggandes i en hög på golvet gör en ganska obenägen att spela dem. Man tittar på de två översta i högen, nä det var inte de jag ville lyssna på, ok skit samma då...

Zelda tycker också att de är ganska käcka. Som tur är så är de försedda med metallbeslag på sidorna.