Ungefär två kilometer från min mammas och pappas hem, på landet ett par mil utanför Borås, ligger ett gammalt övergivet sågverk. Sågverket startades av min farfar och hans bror, och det blev min pappas första arbetsplats. När min farfar blev äldre såldes sågverket, och efter att ha bytt ägare ett antal gånger genom åren stängde det häromåret ner för gott. Men husen, ställningarna och maskinerna står kvar, och de förfaller mer och mer för varje månad som går. Förra vintern rasade taket in på en av de stora husen, jag tror det var det där hyvleriet låg, av den tunga snön.
När jag var barn brukade jag, Karin och Robert cykla dit och undersöka alla olika skrymslen och vrår i byggnaderna. Då var sågverket fortfarande i drift, men vi passade på att gå dit antingen på helgen eller kvällstid när arbetsdagen var slut. Då låg allt öde, och jag minns känslan av övergivenhet och spänning så tydligt. Trots att det ännu inte hade stängt ner, så låg ett egendomligt lugn över hela området.
Tanken på Lövås Sågverk påminner mig om Jan Jörnmark och hans foton på övergivna platser. Precis som Jan så fascineras jag av dem. Det är något väldigt speciellt med kontrasten mellan tanken på all den liv och rörelse som en gång varit på en plats, och det fullständiga lugn som ofta råder på sådana platser när de blir övergivna. Jag tycker att det är otroligt vackert.
Nästa gång jag är hemma och hälsar på har jag bestämt mig för att gå dit och fota. Härma Jan lite, helt enkelt. I väntan på det fotar jag en gammal förbandslåda, som mamma och pappa hittade på sågverket under en promenad. Komplett, med packningsplan och allt. Dessutom med helt rätt färgsammansättning och estetiska uttryck - alltid rött, alltid rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar